Vaknade tidigt, låg i sängen och lyssnade på BBC tills hustrun påpekade att det var min tur att göra söndagsfrukost. Jag klev upp, stekte potatis, ägg, bacon och dukade fram på köksbordet. Dottern kom också upp. Söndagsfrukost är en institution eftersom den indikerar att man kan göra vad man vill under dagen och äta en lätt lunch. Hustrun och dottern sa att de ville promenera, det blev bestämt att vi skulle mötas för att dricka kaffe på Blå Porten. Jag dukade snabbt av, fyllde diskmaskinen och stack iväg till gymmet.
Jag avverkade ett ordentligt pass, bastade och funderade över varför det sitter samma herrar vecka ut och vecka in på plaststolarna i Forsgrenska badets förbastu.
Vad glor de på?
Vid klockan ett träffades vi på Blå Porten, drack kaffe och åt morotskaka. Sen gick vi Strandvägen hem utan att träffa en enda bekant. Hustrun klagade och sa att resten av världen kanske sov.
På kvällen var vi bjudna på middag i huset. Vi åt i lokalen eftersom middagen var ett samarrangemang mellan de familjer som en gång i tiden delade på barnpassningen. Alla barnen var närvarande och sjöng sånger de en gång lärt sig på dagis. Två pojkar läste på Teknis, en gjorde lumpen, en flicka läste juridik i Uppsala, en annan flicka gick sista året på Ersta. Hon blir färdig sjuksköterska till våren. En ny generation tar över.
Jag berättade också historien om när jag, dottern och en grannflicka var på Eriksdalsbadet. Det var simskola och vi föräldrar gick varsin gång med barnen. En gång lekte flickorna lite för våldsamt i omklädningsrummet. Vi hade bråttom och för att få lugn på dem kom jag på att de kunde sjunga. Då började flickorna sjunga I en sal på lasarettet. Alla verser.
I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
De späda röster steg klockrena upp mellan skåpen. All verksamhet avstannade. Plötsligt insåg jag att det stod en samling nakna män med hängbukar och påsiga lemmar och stilla betraktade de små flickorna som fullkomligt oberörda fortsatte att sjunga med sina späda röster. När de kom till sista versen såg jag en äldre man torka en tår.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
Fast den här gången på middagen ville flickorna inte sjunga. De hade glömt texten sa de.
Jag smet iväg och fick kontakt med Mena. Vi satte igång datorerna och tittade på varann medan vi talade. Utan att jag visste ordet av hörde jag att hustrun gick i lägenheten. Kanske hon hade sett eller hört att jag talade med min älskarinna? Jag vet inte.
I vilket fall som helst anser jag att sånt här ska skötas diskret. Ett lyckligt äktenskap består av en man och minst två kvinnor.
