Under pubkvällen igår ordnade Antonsson med glöggen jag tipsat om. Mycket starksprit, madeira, konjak, lite rödvin, kryddor och en sockertopp som man smälter ned i bålen. Antonsson avslöjade att han fått nittiosexprocentigt av en okänd donator, han hade blandat ut den med inte alltför mycket vatten, det kunde man höra på sorlet och skratten. Julbordet avåts under glam. Antonsson hade skrivit en rimmad julsaga om en djurpark. Storchefen var ett lejon som bara åt prinsesstårta, bestämde över alla de andra djuren och hade mjuka tassar som dolde skarpa klor. Sekreterarna var en flock flamingofåglar som skvallrade om de andra djuren i djurparken. Här fanns också en pruttande valross, en gepard med röd cykelhjälm och två bantande schimpanser som i hemlighet gick på McDonald's innan de åkte hem. Antonsson själv var en liten padda. Jag var en giraff som nafsade åt mig de bästa löven längst uppe i trädkronorna. Personaljulklappen i år var en ljusstake av mässing, bättre det än en filt plus en valfri Bok för Alla ur en låda som en annan avdelning fick. Men så har den avdelningen också en kvinnlig chef som är kulturell och fryser om fötterna. Storchefen sa att min utredning skulle fortsätta som vanligt, startdatum hade dock skjutits fram fjorton dagar på grund av grälet inom The Eurostate. De politiskt valda behöver omgruppera några veckor innan arbetet kan starta. Storchefen undrade om jag börjat arbeta på texten, jag sa att jag enligt praxis skrivit inledning plus bakgrund och gjort ett förslag till disposition. Tom dök upp till eftersittningen. Han bar arbetskläder eftersom han varit på sin avdelnings julbord, men sa att det var roligare på vår pub. ’Här sitter ju bröderna Bäver,’ hojtade Antonsson. ’Hur vet du att vi känner varann?’ frågade Tom. ’I den här staten vet alla allt om varann, utom vem som donerat julspriten,’ sa Antonsson. ’Det har din fru,’ sa Tom. ’Hon jobbar på Astra-Seneca och där bär folk hem stora dunkar till jul.’ 'Jaha. vad var det jag sa?’ sa Antonsson. Tom och jag skålade och jag sa: ’Nu är du väl uppåt sen förhandlingarna bröt samman i Bryssel?’ ’De har redan sagt åt spanjorerna att de får mindre i nästa förhandlingsomgång så de kommer att ändra sig. I Polen är det uppror, polackerna hotar driva sin premiärminister i landsflykt sen han var så fåraktig att han bråkade med de stora och polackerna kanske inte får det jordbruksstöd politikerna lovat. Vänta bara, de stora får precis som de vill. Ska du inte komma till vår diskussionsklubb?’ Sen kastade sig Tom över en blond sekreterare. Under resten av kvällen såg det ut som om han var på väg att lägga sig framstupa över bordet för att kunna köra ned näsan i hennes urringning. När jag gick mumlade han att om Lisa ringde så skulle jag säga att han sovit hemma hos mig. ’Du vet, hon har pattar som saftiga meloner’ mumlade han grötigt och blinkade så där man-to-man. ’Hur har du det med din lilla tutta i jungfruburen då?’