Under dagen föll snö, blöt och tung snö. Temperaturen kröp ned några grader, just nu är det en dryg minusgrad om mätaren i fönstret mot gården visar rätt. Denna kväll har jag läst. Jag har tagit fram Stagnelius och Ekelöf ur bokhyllan och läst dem som gamla människor en gång läste Bibeln. Det går till som så att man blundar, viker upp volymen, sätter pekfingret någonstans på sidan och hoppas att man finner ord som kan ge vägledning. Erik Johan Stagnelius (1793 – 1823) gav mig det här:
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger! Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger
Det är den svenska litteraturens första punkdikt skriven av en drogmissbrukare som strök omkring uppe vid Mosebacke, bara ett stenkast från den plats där jag sitter. Det är som Stagnelius jag känner mig denna dag då snön faller över landet och tusentals människor återigen blivit utan ström. Jag hör på nyheterna att försäkringsbolaget Skandia som lurat hundratusentals pensionärer på deras pengar har baxat fram några väl använda kulisser. De säger att de ska åtala några av sina forna direktörer för att de ska ha snott en halv miljard ur företagskassan. BBC rapporterar att apspelet fortsätter kring det italienska mejeriföretaget Parmalat. Nu tror man att skurkarna snott tio tusen miljarder kronor ur företaget och blivit ricca sfondata.
Det auktoriserade revisionsföretag som under åratal granskat bokföringen och funnit den korrekt slår ifrån sig och menar att också de har blivit lurade. Precis som förra veckan ylar den politiska eliten i Italien om att nu måste The Eurostate gräva i sin kasssakista för att rädda de 36 000 människor som berörs av att Parmalat sjunker ihop som en misslyckad sufflé. Jag bläddrar vidare i mina böcker och hittar Gunnar Ekelöf (1907 – 1968) som ger mig nästa punkdikt med svartfärgat hår och rytande gitarrer:
skär upp magen skär upp magen och tänk inte på morgondagen skär upp magen det är din egen invärtes sorglighet som går åt helvete
Det är så det är.
Den lilla människan står ensam under himlen.
Blott elitens hånflinande spökgestalter fattar varandras händer och sjunger en sång om frihet.
