Toms svåger är en trevlig man och han hade blivit briefad om vad som gällde. Svågern var till att börja med en smula dämpad och pratade om debaclet med försäkringsbolaget Skandia där storchefer och småchefer om vart annat snott åt sig pensionspengarna folk skulle leva på när de blivit gamla.
’Det är en speciell företagskultur. A känner B och så gör de en affär och då kan man vara säker på att avtalet fixar sig för A kan lyfta på luren och snacka med B om det blir nåt problem. Det är för det de får extrapengar, inte för att det avtal de skriver är det ekonomiskt sett bästa alternativet.’
’Du snackar som det gällde något riskokarland i Asien,’ sa Tom.
'Det värsta är att du har rätt,' sa svågern. 'Alla har gått på samma skolor, alla känner varann, alla fixar extraslängar åt varann. De är mer insyltade i varann än en zigenarklan.'
Efter maten slappnade svågern av och vi kom in på vad det gällde. Han sa att de behövde en språkkunnig person som höll ett vakande öga på företagets representationsvåning. I jobbet ingick också städning av tre andra lägenheter i stan, inköp av hushållsartiklar och allmänt allt-i-allo i lägenheterna.
Inga papper skulle skrivas eftersom man inte ville ha något tjafs om tjänstebostad. Menas uppgift var att hålla sig på diskret avstånd, inte synas när man festade eller om det var fråga om ett privat nyttjande av lägenheten. Det där med privat nyttjande var speciellt känsligt och på den punkten gällde absolut diskretion.
'Du vet damer vid sidan av och sånt där, ja, sånt fattar väl du,' sa svågern och blinkade åt mig.
Fördelarna med jobbet var den tvårummare med balkong som anslöt till representationsvåningen på Söder Mälarstrand. Post fick hon adressera till en postbox, inte till den adress där hon bodde. Lönen utgick inte i kontanta medel, den var att man slapp betala hyra för en centralt belägen och modern lägenhet.
Mena, sa han, lät som ett fynd och kunde komma till kontoret imorgon klockan tio.
Jag promenerade ned mot Humlegården med Tom. Han sa att nu var det stora förändringar på gång. En kader Eurostate-extremister höll på att ta över på hans jobb i stället för den förre Storchefen som inte fick förlängt.
’Jag märker på de där killarna att det finns de som tycks ha glömt bort att vi svurit eden till fanan och fosterlandet,’ sa han. ’De ger bort allting och vi ska bara betala och ingenting annat än pappersgarantier får vi tillbaka. Ska vi svära troheten till främmande makts fana då bryter jag sabeln över knät och tar av mig uniformen. Jag känner flera som tycker likadant.'
