Kom som en av de första på gymmet idag eftersom Mena sov hos mig inne i stan och jag skjutsade henne till den adress där hon skulle städa.
Leo var också tidig. Efteråt smällde vi i oss en alltför stadig frukost på hotell Malmen. Under frukosten berättade han om ett filmkoncept som kallas för historiska hybrider och har gjort succé på kontinenten. Tillsammans med en skrivare har han satt ihop ett manus om svensk-finska officerare under sjuttonhundratalet som hamnar i Frankrike för att sen fortsätta till Nordamerika. De tar med sig den svenska frihetstidens idéer och franska revolutionens tankar och medverkar till att skriva ihop Declaration of Independence från 1776.
’Det är ju jag som berättat den historien för dig,’ sa jag.
’Är det? Jag trodde det var jag som kom på det.’
’Jaha, och när tog du dina akademiska betyg i historia då’
’Var inte småaktig nu. Du vet jag har jobbat med den här grejen tillsammans med en kille, jag kom med idéerna och han som är proffs skrev. Är det sant att det var du som sa det?’
’Jag bjuder på det,’ sa jag.
’Om vi säljer det så är jag skyldig dig en gigantisk middag.’
’Vi kör på det.’
’Julietta har en annan,’ sa Leo.
’Hur vet du det?’
’Jag har det på känn. Jag ska slå ihjäl den djäveln.’
’Ge dig inte in på sånt där. Det är alltid mannen som är förloraren i skilsmässor.’
’Jag älskar henne fortfarande. Fattar du inte det.’
’Har du sagt det till henne?’
’Ja.’
’Vad säger hon då?’
’Hon skrattar åt mig,’ sa Leo och sänkte blicken.
Var det inte du som sa att du skulle dö, tänkte jag.
