.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
torsdag, december 25, 2003
 
Juldagen är en märklig dag. Förvånat ser man sig omkring och inser att trots alla stämningsfulla ceremonier, alla högtidliga ansikten och alla vackra ord om gemenskap så har världen inte förändrats.
Det är samma lögnare, samma girigbukar, samma skurkar som satt där den tjugutredje december som sitter kvar den tjugofemte december.
Och det är samma sorts människor som ska tryckas ned och förmås att arbeta ännu hårdare för att de ska få sina pensioner. Det är samma sorts människor som ska bländas av elitens fagra löften vars enda syfte är att de rika ska bli rikare. Och Världshjulet ska snurra ännu ett år medan de grandiosa fyrverkerierna stiger mot himlen som ejakulationer från tusen sinom tusentals smådjävlar som skrattar åt de dumma människorna.
I Italien har det allenarådande mejeriföretaget Parmalats höga herrar fångats med fingrarna i syltburken. Genom kreativ bokföring har de tömt det italienska Arlas kassakista på 3,9 miljarder euro vilket i runda slängar torde motsvara 35 miljarder svenska kronor.
’Vi behöver hjälp från The Eurostate,’ pep en italiensk politiker.
Jag svarar:
Arbeta! Betala skatt! Ni ska ge fan i att parasitera på oss flitiga nordeuropéer! Lyd lagen ty den är inte till för att kringgås, den är till för att åtlydas!
Kanske det är sant att folkvandringarna österifrån utrotade antikens romare och greker?
Kanske är det sant att de som idag kallar sig för romare och greker blott är barbarernas ättlingar?
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger