Jag fortsätter att läsa de tidningar som jag missade när jag var i Rom. Ta bara det här: enligt eurobarometern, vad det nu än är, så anser 52 procent av de drygt 16 000 tillfrågade i femton stater att medlemskap i The Eurostate inte är bra. I de femton undersökta länderna är förtroendet för The Eurostate lägst i Sverige: Trettiotvå procent anser att medlemskapet är ’en dålig sak’, endast 40 procent bejakar det. Detta samtidigt som den ekonomiska eliten äntligen lägger papperen på bordet och visar att man gav en halv miljard i kampanjbidrag till The Eurostates politiska kommissarier vid EMU-valet i höstas. En halv miljard! Man tar sig för pannan och minns den uniformerade eurostatejugend som drev på gatorna likt frikyrkopastorer på själafiske och sen jämför med de luggslitna idealisterna som sa nej till euron. I juni blir det val till The Eurostates parlament. Blir valdeltagandet alltför lågt så blir resultatet rena farsen och då är det bara att vänta på den politiska elitens motdrag. Jag gissar att man vänder på stället och låter fyrverkeristerna hojta ett slag . Sen ändrar man på spelreglerna och låter riksdagen utse The Eurostates parlament, på så sätt slipper man ju att det här besvärliga folket. Jag läser också att det varit utdelning av Nobelprisen i Stadshuset. Stadshuset är den underliga byggnaden på Kungsholmen som är ett verk av några fantasifulla scenografer vid slutet av tiotalet. Stadshuset är i stort inget annat än ett löjligt försök att skapa en känsla av tysk riddarromantik uppblandat med några internationella utblickar. Jag antar att man skulle kunna kalla det för en symbol för den svenska elitens drömmar om att vara lika vulgär och brutal som den övriga europeiska eliten. Idag intervjuas också de politiska partierna om utgången av helgens möte angående den konstitution som gör The Eurostate till en stat med en armé som kan skicka svenska ungdomar tvärs över kontinenten på samma sätt som man skickat soldater under första och andra världskrigen. Föga förvånande har de partier som representerar mandatflertalet inget att invända mot konstitutionen och att Sverige förlorar sin nationella självbestämmanderätt. Det är bara två mindre partier som luftar sitt missnöje, men deras protester är endast krusningar på ytan och saknar betydelse.
Tolkar jag det här utifrån mitt perspektiv så kommer utredningsarbetet att gå på räls från start till mål.
Nu ska jag läsa ett par timmar, äta lunch och ge mig iväg till arkivet för att hämta några handlingar.
