Ja, herregud nu är det dags för den stora familjen att samlas.
Det blir Marianne och Kurt med deras son, hans fru och deras barn. Britta har kommit från Tyskland med sina barn, deras äkta hälfter och barn som talar svenska med tysk brytning. Förra året slogs gossarna eftersom de härmade de tysk-svenska barnens brytning och sa att de lät som turkar från Rinkeby. Att kalla en äkta tysk för turk var uppenbarligen en grav förolämpning.
Sen blir det vår lilla familj och hustruns feta syskon med barn. Jag kan inte begripa att hustrun kan vara så slank medan hennes syskon vaggar fram som McDonaldsfeta gödankor.
Till detta får läggas morbror Olle. Morbror Olle kommer som vanligt att vara uppspelt och berätta historier. Den här berättade han för alla förra året:
En åldring säger till en annan åldring: ’Du har ett stolpiller i örat.’
’Jaha,’ säger den andra, ’nu vet jag vart hörapparaten tagit vägen.’
När han hade berättat den för mig så plockade han ut lösgommen och stoppade ned den innanför hustruns dekolletage. Hon skrek vilt och morbror Olle skrockade som en kåt beväring.
Tur att mor inte märkte det, hon skulle ha krävt att han hade avlägsnat sig.
Därefter kommer morbror Olle att läsa Viktor Rydbergs Tomten när vi dricker glögg. Jag utgår ifrån att samtliga barnen har förvarnats om att den individ som piper det minsta under diktläsningen åker ut. Det har mor bestämt. När morbror Olle läst dikten så plockar han fram munspelet och vi ska alla sjunga Stilla natt. De som talar tyska gör det på tyska.
Sist men inte minst finns moster Greta. Hon är den goda fén, den barnlösa ungmön som älskar alla barn och alltid ställde upp som barnvakt. Moster Greta tillverkar alltid sin julklappar själv. Hon virkar, stickar, syr och lägger in frukter i burkar som hon fyller med likör.
När det är klart blir det sill och snaps i köket. Det ska intas stående, de äldre kan sitta på små pallar om de inte orkar. När snapsen sjunker ned närmar vi oss julbordet och så äter vi av hjärtans lust.
Jag måste hålla mig relativt nykter i väntan på min stora uppgift, det är att läsa gästabudet hos Harald Blåtand ur Frans G Bengtssons Röde Orm. Barnen får antingen lyssna eller så får de sitta på något annat ställe. Barn mår bra av att vänta, brukar mor säga, konsten att utöva behovsuppskjutning är skillnaden mellan den civiliserade människan och vilden.
När jag läst färdigt är det dags för julklapparna och sen dansar vi kring granen, dricker iskall punsch och pratar till in på småtimmarna
Ja, så här ser det ut år och år och in.
