.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
torsdag, december 18, 2003
 
Igår kväll hade Mena och jag julafton. Vi klädde en liten julgran och delade ut julklappar. Hon fick en video och några filmer. Sen åt vi julbord och badade bastu och låg i jacuzzin. Hon sa att hon inte längtade hem trots att det var jul, hon trivdes bra i Sverige, just nu behövde hon inte oroa sig för morgondagen. ’Det är sånt du inte fattar,’ sa hon. ’I din värld kan människor bestämma sig för någonting och sen så gör de det. Du fattar inte att människor ibland måste göra saker de hatar bara för att få lugn och ro.’ ’Du pratar om primitiva samhällen där familjen eller släktklanerna fixar ihop det för varann. I de sagor jag hörde som barn berättade man om pojken som gick sig ut i världen för att söka sin lycka och han gjorde det utan hjälp från klanen. Det är det moderna samhällets saga. Människan som gör ett fritt val utifrån sin egna förutsättningar. Det är så världen går framåt. Är det kanske klansamhället som uppfunnit Tv:n eller videon eller datorn? Samhällen med familjer som slutna enklaver står stilla.’ ’Du fattar ingenting,’ sa hon och reste sig upp ur jacuzzin och blottade sin nakna kropp. ’Du tror att ja är ja och nej är nej. Du fattar inte att hunger kan tvinga en människa att göra saker som får henne att gråta i tusen år.' ’Var det så du tänkte när du frågade mig om jag gav dig saker för att jag ville ligga med dig?’ ’Ville du inte det då?’ ’Nej.’ ’Jag såg på dig att du ville. Vi gjorde ju det sen.’ ’Skulle du ha legat med mig om jag hade sagt ja?’ Mena såg på mig och sög på underläppen. ’Jag tyckte du var snygg. Den förste sueco som såg på mig med eld i ögonen.’ ’Du skulle alltså ha gjort det för att jag gav dig saker?’ ’Om du hade sagt ja så hade jag tvekat en sekund och sen hade jag slagit till dig.’ ’Du är så vacker naken,’ sa jag när hon steg upp ur vattnet. ’Jag är America Latina,’ sa hon och sträckte på sig i sin sköna nakenhet och tog ett par danssteg på det vita stengolvet. Hon skrattade, vände sig med ryggen mot mig, lutade sig bredbent framåt och visade underlivet medan hon skakade på höfterna som en strip-tease dansös. ’Titta vad jag kan göra med dig,’ sa hon och pekade på min lem när jag klev ur jacuzzin.
Jag tog om henne bakifrån, la mina kupade händer om hennes bröst och bet henne i nacken som ett hanlejon biter honan under parningsakten. Hon skrattade, tog sig loss ur min omfamning och med ett fast grepp om min lem ledde hon mig till sängen där vi red mot den lilla dödens bländvita port.
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger