Det är bara att konstatera att nu ligger jag ganska dåligt till. På vägen in från Arlanda utsatte hustrun mig för ett veritabelt korsförhör, två tredjedelar av det jag skulle ha gjort var inte utfört. Hustrun var som ett åskmoln när vi klev in i våningen, det hjälpte inte att jag förklarade att jag inte haft en aning om alla de saker hon tyckte jag skulle göra. ’Vi gör upp en lista på vad som ska göras, fixar en tidplan och sätter igång,’ sa jag. ’Gå in till dig,’ sa hustrun mörkt. Jag gick in till mig och satte mig med ett papper jag borde läsa. Efter en timme gick jag in i köket, då hade hustrun skrivit en lista på vad som skulle göras. Nu var det hon som var fältherren och jag måste lyda. Det vi gjorde var att gå till affären för att köpa ingredienser till pepparkaksdeg. I affären träffade vi Glottén och innan jag visste ordet av hade hustrun fått mig att gå upp på vinden och hämta två kartonger med julsaker för att sen mota in mig till Glottén och dricka glögg.
Efter en stund avvek hustrun och då plockade Glottén fram en flaska Laphroaig. Glottén visade mig sitt projekt, det färdigbyggda köket, och berättade att hans döttrar och svågrar skulle komma till julen. Han hade lagt in sill, gravat laxen, gjort köttbullar och köpt julspriten. Under helgen skulle han göra skinkan och klä granen. Barnbarnen skulle alla få varsin dator.
Efter ett par timmar gick jag in till mig. Hustrun sov men hade hunnit med att baka pepparkakor samt sätta ihop ett mindre pepparkakshus som hon pudret med florsocker. Det var ett dåligt gjort pepparkakshus. Vänta bara när jag gör mitt. Jag knäppte på datorn och fick Mena att sätta sig vid skärmen. Hon hade på sig en ljusblå pyjamas och vi önskade varann tyst god natt. Hon vinkade till mig och så stängde vi av.
