Vi åt på Elias Taverna på Södermannagatan. Fullsatt, bra stämning och god mat. Jag var en stund orolig över om Julietta skulle komma in i lokalen, vi befann ju oss bara ett stenkast bort från hennes chateau.
Hustrun sover nu med ljuset på och en bok som fallit ned på täcket. Jag var nyss inne i sovrummet och tog försiktigt av henne glasögonen. Hon snarkar svagt när hon sover, det gör mig ingenting, vi har levt ett långt liv tillsammans och har lärt oss att överse med våra svagheter.
I en pärm på skrivbordet sitter brevet från Anna-Lena S. Jag vet inte vad jag ska göra med det.
Så här skriver Stagnelius:
Tvenne lagar styra mänskolivet.
Tvenne krafter välva allt, som födes
under månens vanskeliga skiva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
Om jag har en son där ute någonstans så vill se honom, vara honom nära.
Men så finns lusten att strunta i alltsammans, bara glömma bort och inte ändra mitt liv, lägga brevet i ett kuvert att öppnas efter min död och adresserat till dottern.
Nej, det kan jag inte göra, jag kan inte lägga ansvaret på hennes axlar.
Det är som om jag sänkts ned till den krets i inferno där straffet är den eviga upprepningen. Om den här pojken är min köttslige son så kommer han, precis som jag, att leva ett liv utan en far.