Vi promenerade till ambassaden, den ligger ju alldeles i närheten. Tillställningen var som de vanliga mottagningarna med kindpussar och förtjusta små utrop bland damerna. Jag hade inte träffat Astrid tidigare och insåg ganska snart att vi hade gemensamma bekanta i Joao och Maria. Astrid var änka efter förre ambassadören, hon bodde kvar i Sverige av något skäl jag inte förstod. Astrid sa att hon längtade efter sommaren och att hon bodde på Djurgården i det hus som kallas för Orangeriet.
Så dök Herbert upp; storvuxen och med tunga anletsdrag. Jag såg nu att han hade en blick som snabbt kunde skifta från skämtsamhet till att en hinna av psykopatisk gråhet föll ned över irisen.
Efter mottagningen bjöd vi ett sällskap hem till oss. Hustrun hade planerat i förväg så det var bara att ställa fram. Öl och vin korkades upp och jag ställde ett par flaskor whisky på ett mindre bord. Astrid följde med liksom ett gäng från hustruns tidigare arbetsplats. Sven-Åke och Gudrun hade givetvis luktat sig till evenemanget, Gudrun stod i köket och Sven-Åke var smörgåsnisse, de gjorde faktiskt en strålande insats.
Jag talade en hel del med Astrid eftersom hon följde med när jag visade Herbert mina bilder. Om jag förstod henne rätt så var hon missnöjd med hur tavlorna hängde i det hus hon för tillfället bodde. Hade jag möjlighet att komma förbi, sa hon, så skulle hon vara tacksam för om jag kunde ge henne lite tips om hur man skulle arrangera tavlorna. Timmarna flöt iväg och plötsligt insåg jag att det bara var Herbert och jag kvar i arbetsrummet.
Av någon anledningen började vi att tala om mitt arbete och till min förvåning verkade det som om han visste exakt vad jag höll på med. Han sa att om han hade fattade det rätt så kunde utredningens förslag få konsekvenser för relationerna till våra vänner på andra sidan Atlanten. Det var då det gick en vaksam ängel genom rummet.
Jag mindes vad hustrun berättat om Herbert och tänkte att här satt en man som gick genom många dörrar och pratade om ganska delikata saker.
’Det har bara en ytterst marginell inverkan,’ sa jag, ’Jag är bara den som förser politikerna med material och skriver ned slutsatserna.’
’Äh,’ sa Herbert och svepte sin tredje eller fjärde elefantwhisky, ’det är alltid sekreterarna som har makten över chefernas liv och politikerna gör som de sakkunniga föreslår.’
’Kan så vara,’ sa jag och tänkte att det verkade som om han läst på ganska dåligt om hur det svenska systemet fungerar.
