.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
tisdag, november 11, 2003
 
Vi pratade i telefon en timme. Jag bara ville ta bilen och åka till henne. I stället har jag fått nöja mig med att dricka whisky med de andra. Ett gäng sitter i sällskapsrummet och ett annat häckar i någons rum. Några har också badat bastu. Meningen är väl att vi ska bli samsupna så att alla har ungefär samma åsikt. Det är en process som ska säkerställa den konsensus som går som en tyst underström i det svenska samhället. Den som inte begriper att det förhåller sig på det sättet har också missat det intelligenstest som kvalificerar för medlemskap i den grupp av tjänstemän som styr statens öden.
För det mesta håller jag truten och kläcker bara ur mig några alldagligheter. Men inom mig finns ett kritiskt seminarium. Deltagarna i mitt inre seminarium gick i taket när vi pratade om säkerheten kring den elektroniska kommunikationen. Ingenting kunde vara skyddat i den digitala världen. Det mesta som skickas tar vägen över servrar placerade i våra vänners land eller genom anläggningar som kontrolleras av våra vänners europeiska vasaller.
Det är inte helt bevisat, men det skulle vara underligt om de inte avlyssnar all kommunikation. För några år sen reste en delegation från the Eurostate till USA för att diskutera saken. Den delegationen blev utslängd.
Det är en kuslig tanke att om jag skriver något ofördelaktigt om våra vänner och skickar det elektroniskt så kan de läsa det och placera mitt namn i ett register över opålitliga. Om de kan spåra mig vill säga. Jag skickar alltid mina texter via mobilen, för säkerhets skull har jag mobiler med olika telefonkort och ett imei-nummer som ständigt byts. Det garanterar en viss anonymitet.
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger