’Varför har du en damcykel i arbetsrummet?’ frågade Julietta när hon duschat och vankade runt i våningen med tekoppen i handen.
Tja, vad skulle jag svara? Skulle jag svara att jag fixar till den för vår städerska, hon har fått sin stulen och bor ute i skogen i Vallentuna. Julietta skulle omedelbart vädra villebråd och fråga hur gammal städerskan var och hur städerskan såg ut och hur jag visste var hon bodde.
Eller skulle jag svara att jag gjorde i ordning den för min hustru? Julietta skulle bums fråga varför jag gjorde det och inte lämnar bort den till en verkstad. Eller så skulle hon säga att det var då konstigt att min hustru skulle börja cykla, det har hon aldrig sett henne göra. Eller så skulle hon klippa till med det ultimata och säga att nu berättar du sanningen för ingen vettig människa gör i ordning en cykel när det är november.
När allt detta nu stod klart för mig svarade jag att min hustru sagt åt mig att slänga cykeln, men jag skulle fräscha upp den och försöka sälja den.
’Mitt i vintern?’ sa Julietta och skattade rått.
’Tror du inte att det går?’
’Ibland är du en idiot,’ sa hon och slängde av sig morgonrocken och gick naken över salsgolvet.
Nu ska vi strax iväg, Julietta och jag.