Under de tidiga morgontimmarna hör jag på BBC om bombdåden i Saudi-Arabien och Irak. I Riyadh attacker mot inhyrda gästarbetare för att vingklippa den saudiska eliten. I Nasiriya dödade bilburna självmordsbombare sjutton italienska ockupationssoldater och fem irakier.
Hittills har 20 000 irakier och knappt 200 av ockupationssoldaterna dödats under och efter kriget. Siffrorna ger tydliga besked om krigets karaktär. En till tänderna beväpnad högteknologisk ockupationsarmé mot en svagt beväpnad gerilla med löst regionalt och etniskt stöd.
Taktiken kanske skulle kunna beskrivas så här: Låt fienden tränga in i landet och vänta tills de slagit läger. Då attackerar man för att snabbt dra sig tillbaka och dyka in bland civilbefolkningen. Mycket kan man anklaga Abu Nassir-klanens stamhövding Saddam Hussein för, men knappast för att sakna känsla för strategi. Lyckas Saddam Hussein så kommer Västasien att explodera av hänförelse och han kan realisera sin dröm om att bli den Nye Kalifen i Bagdad.
Jag är mot ockupationen, inte av några som helst positiva känslor för Saddam Husseins feodala regim utan beroende på omsorg om Sveriges nationella självbestämmanderätt.
Får våra vänner på andra sidan Atlanten fortsätta sin politik så innebär det att också den svenska friheten kan trampas ned. Sverige är ett litet land, lyckligtvis har vi ingen olja, men vi skulle enkelt kunna hamna i hetluften om den politiska verkligheten knycker på draksvansen åt vårt håll.
I botten på mitt resonemang finns ett stråk av nationalism, men då den sortens nationalism som inte definierar begreppet folk som etnisk grupp eller som en grupp med förstfödslorätt till ett specifikt territorium .
Den sortens nationalism jag menar är den som tar sin utgångspunkt i franska revolutionens begrepp citoyen, eller medborgare. Medborgare är den person som accepterar landets lagar och dess statsmakt som överhöghet. Svensk är den som är svensk medborgare och inga andra än svenska medborgare ska styra det territorium som är svenskt.
Det här betyder att jag är stark motståndare till ockupationen av Irak och Afghanistan, liksom jag var stark motståndare till bombningarna av Jugoslavien för några år sen.
