Under dagen hade jag sammanträde med Storchefen och ett antal andra chefer i varierande viktklass. Riktlinjerna för den nya utredningen har omformulerats. Skrivningen var tunnare den här gången. Två nya personager skulle knytas till gruppen för att ge stadga åt färdriktningen, tre skulle bort. Gruppen fick inte vara för stor.
Lite senare blev det kaffestund i pentryt med Storchefen och ett sändebud från statssekreteraren. Trots sin ungdom betonade hon att hon hade gedigen bakgrund i folkrörelserna. Undrar hur en sån bakgrund ser ut vid knappa trettioårs ålder?
I vilket fall som helst är det henne jag ska lyssna på. Hon är ju utsedd av statsekreteraren som i sin tur är utsedd av statsrådet som i sin tur är utsedd av en regering där en del, men inte alla, är folkvalda.
I vår tid är det folkvalda mandatet underligt. Det är grundbulten i vårt styrelseskick samtidigt som det har en förmåga att vidgas genom en delegationsprocess av nästan andlig handpåläggning. Den demokratiska kraften kan, om jag har förstått det hela, transformeras vidare till människor väljarna aldrig hört talas om varpå dessa handpålagda människor kan agera utifrån ett folkvalt mandat.
Ibland undrar jag i hur många led man kan delegera det folkvalda mandatet innan det förvandlas till sin motsats.