Träffade Tom som hastigast. Han är någon slags observatör i London när nu våra vänner på andra sidan Atlanten skickar sin djupt gudlige verkställande direktör plus en kohort lika gudliga controllers som ska träffa den brittiske vasallen som i sin tur ska framföra sin herres tankar och tala oss européer till rätta.
Kontentan av det hela är den gamla vanliga, det vill säga att bakom ett par riktigt sprakande fyrverkerier låter det i korthet så här: Stick inte upp, motherfuckers!
Saken är ju den att tyskarna och fransmännen, i hemlighet också belgarna, vill ha en egen armé att bestämma över eftersom de vill gardera sig om våra vänner bränner näsan i Irak och Afghanistan. Våra vänner har redan skickat en emissarie till Sverige som förklarat hur de vill ha det. Detta enligt Tom.
Tom berättade också att vid ett seminarium för en månad sen i Tyskland så hade representanten för våra vänner fått lägga ut texten om varför just de hade axlat den självpåtagna rätten att invadera andra länder i det godas namn. Alla visste ju att det i sak gällde tillgången till oljefälten, fast sånt säger man ju inte av artighetsskäl.
Därför innehöll talet en rik flod av argument som började med elfte september, fortsatte med världsterrorismen och slutade med förtrycket av kvinnan i Afghanistan och Irak.
Vid mötet fanns också en Brysselkvinna som av någon anledning tog förklaringarna på allvar. Speciellt metoden att bekämpa kvinnoförtrycket med flygbombningar.
Under mötet, påstår Tom, ska hon ha framfört en fråga om inte våra vänner kunde fortsätta sin framgångsrika feministiska kamp med att också bomba horkvarteren i Amsterdam, Reeperbahn i Hamburg samt ett antal namngivna bordeller i Bryssel. Om det passade sig kunde hon skriva ned adresserna på en lapp och lämna den för vidare befordran till militären på andra sidan Atlanten.
Tom säger att viss oro uppstod bland åhörarna, speciellt bland tyskar, holländare och belgare, eftersom representanten för våra vänner på andra sidan Atlanten fann förslaget konstruktivt och bra och lovade att fundera på saken.
På eftermiddagen återgick emellertid allt till ordningen då kvinnan från Bryssel inte visade sig och förslaget om att bomba några namngivna mål i Europa inte längre diskuterades.