På måndagen hade Gustaf kommit med flyget och jag fick därför några brittiska tidningar, The Guardian och The Independent, när vi gick från Zum Franziskaner. Han vet att jag gillar läsa brittiska tidningar på grund av de vitsiga skribenterna och den snygga layouten.
På kvällen när jag kom hem orkade jag inte läsa, jag skrev en stund och sen törnade jag in. Efter två bäska och tre öl går det inte att förhandla med kroppen.
I vilket fall som helst så vaknade som vanligt tidigt, körde ett tag med skivstången, duschade och satte mig i fåtöljen. Jag njöt av läsningen, drack starkt kaffe, åt det färska brödet från bagaren och lyssnade på Chopins sonater varvat med Miles Davies ’Out of Blue’ från 1959.
Båda tidningarna rapporterade om samma isande nyhet.
Det handlade om två ockupationssoldater som dödats i den irakiska staden Mosul. Männen beskjuts, såras och tappar kontrollen över bilen som kraschar mot en stenmur. Folkmassan, eller rättare sagt lynchmobben, stormar fram, misshandlar dem till döds och plundrar bilen på allt värdefullt innan den sätts i brand.
Händelserna i Mosul i söndags betydde alltså att det blev ytterligare två kroppar att lägga till den ständigt allt större likhögen av ockupanter som dödats sen första maj, det var då våra vänners icke-valde president förklarade att kriget var slut.
En annan nyhet rörde det av våra vänner ockuperade Afghanistan. Våra vänner vill ha militär förstärkning från NATO, närmare bestämt 3 000 man. Som enda Nato-land har Norge erbjudit sig att sända 200 soldater.
Det kan vara värt att fundera över om galningarna i al-Qaida verkligen är så irrationella som de framställs av våra vänner.
Ta bara följande resonemang: Under de dagar då våra vänners icke-valde president befann sig i London möttes han av stora antikrigsdemonstrationer. Alltså var det av taktiska skäl oklokt att terrorisera London. Därför attackerade man brittiska intressen i Turkiet och slog på så sätt också mot Turkiet som stöder ockupationen. På liknande sätt har Italien, Australien och Saudi-Arabien angripits.
Om man nu använder det här synsättet betyder det att det finns ett mönster bakom terrorattentaten. Angreppen skulle nästan kunna prickas av på en lista över länder som gett våra vänner militärt stöd.
Därför kan man med viss sannolikhet hävda att det finns ett antal länder som ännu väntar på att straffas. Några av dem är Polen, Danmark och Norge. Sker attentat i de här länderna är det inte en vild gissning att anta att svenskar kommer att dödas.
