.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
lördag, november 01, 2003
 
På kvällen åt Tom och jag middag på Östgötakällaren. Lisa har tagit med dottern för att titta på Paris under helgen. En bildningsresa, som Tom kallade det.
Vi smällde i oss centraleuropeisk, maskulin föda. Kött och potatis med öl och snaps. Ingen sån där effeminerad, low-fat sörja med korslagda haricots verts och en ynka vattskvätt som kallas för såsspegel.
Sen gick vi hem till mig och spelade schack. Jag antar att schackspelandet får oss att känna oss intellektuella. Efter att ha spelat två partier, ett vann Tom och jag det andra, hällde jag upp whiskyn.
Nu hade han läst utredningen om den svenska säkerhetspolisen i SOU 02:87 och följande. Han var lika häpen som jag över klåparna i SÄPO. Favoritexemplet var fallet med ”Falu Gymnasium Top Secret Pipe Smoking Club” i SOU 02:90 sid 229.
SÄPO arbetade efter tips från en skolkurator. Den mot rikets säkerhet konspirerande gruppen utgjordes av några tonåringar varav en går klädd i mao-jacka och röker pipa. Jag håller för sannolikt att gänget också rökte hasch, fast det är av mindre betydelse.
Alltså bevakade den svenska säkerhetspolisen på skattebetalarnas medel den här terrorgruppens farliga verksamhet. Resultatet redovisas i december 1968 inför Försvarsrådet i närvaro av statsministern, statsråd, ÖB, chefen försvarsstaben samt verkschefer med totalförsvarsansvar.
En av generaldirektörerna blir uppenbarligen förbannad över att spilla arbetstid på att lyssna till fånerierna, något som Säpo-chefen samvetsgrant antecknar och kallar ”insinuant”. Generaldirektören var kanske säkerhetsrisk, man kunde aldrig veta så noga.
Säpo-chefen var en idiot och minst sagt inte vuxen sitt ansvar, för en människa utan urskillningsförmåga blir till slut allt och alla fiender.
Toms kommentar var precis den man kunde vänta sig från en soldat:
’Hur i helvetes djävlar dum får man bli.’
’Idag ser man vilka det var som var ett hot mot rikets säkerhet på den tiden. Det var inte de som läste Vietnambulletinen, det var de som läste Times och Newsweek,’ sa jag.
’Du är inte klok, det gjorde ju jag. Jag föraktade de där långhåriga typerna.’
’Idag är det de som talar om att den nationella självbestämmanderätten hotas.’
Tom svepte whiskyn och betraktade mig som om jag var en av de brigadchefer han kommenderade:
’Sveriges oberoende är fan det viktigaste. Då skiter jag i om de en gång var hippies.’
’Här, ta hem och läs på om den konstitution de planerar för i the Eurostate. Det är så här klerkerna gör en administrativ coup d’etat.’
Jag gav honom det kompendium hustrun lämnat kvar.
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger