Nu har jag suttit vid datorn och gjort en profil över Anna-Lena S. Det är ett ganska enkelt jobb att göra med en dator. Man behöver bara ha access till några register och så kan man leta precis som man kan göra på vilken tidningsredaktion som helst.
Jag letade upp hennes adressen i telefonkatalogen och sen var det enkelt att hitta personnumren på henne och sonen.
Med hjälp av sonens personnummer kan jag nu räkna ut att konceptionen bör ha skett i augusti fast jag inte kommer ihåg att vi träffades i augusti det året. Jag begriper det inte, jag har tittat i gamla almanackor, men det finns inget som antyder att jag vid den tidpunkten skulle ha varit i Falun för att träffa henne.
Är alltsammans en bluff, det var Tom som föreslog det. Men varför skulle hon i så fall bluffa? Saken är ju den att skulle hon dyka upp med krav på ett erkännande av pojken så skulle jag givetvis vilja ha bevis. Sånt ordnas på ett par dar numera sa Gustaf.
Gustaf hade också en annan teori. Hon kanske medicinerar mot cancern, får ett smärtstillande som gör henne omtöcknad och ger upphov till hallucinationer? Eller har den vackra Anna-Lena blivit mentalsjuk?
I vilket fall som helst så har Gustaf skickat mig ett mail om Anna-Lena S. Hon är distriktsläkare och lyfter en hyfsad månadslön. Hon har inte sysslat med forskning eller publicerat sig i några vetenskapliga tidskrifter. Genom de databaser jag fått tillgång till ser jag att hon bor i hus och samäger ett fritidshus strax utanför stan tillsammans med en annan kvinna som jag antar är hennes syster.
Hon har en fem år gammal bil, inget offentligt uppdrag, inga värdepapper och är inte straffad. Det går också att beställa hennes passfoto från polisen, men jag tror inte det behövs.
Om sonen har jag fått fram att han har körkort, är mantalsskriven på moderns adress, har tagit studenten på naturvetenskaplig linje men inte finns omnämnd på nätet för medlemskap i någon lokal idrottsförenings resultatlista.
Det finns ingenting om att hon skulle var sjuk eller avliden. Om jag antar att hon ligger på det lokala sjukhuset, brevet var poststämplat i hennes hemstad, så går det inte få uppgifter, sjukhussekretessen är sträng. Jag tror inte ens Gustaf skulle få reda på något om han ens försökte brösta sig med sin fina titel.
Det jag skulle kunna göra är att ringa hennes hemtelefonnummer och se om hon svarar, men jag vågar inte.
Varför skulle hon bluffa? Det verkar orimligt. Hon har inte hört av sig under alla åren som gått och i brevet står att jag själv får avgöra om jag vill söka kontakt. Jag tycker mer att det hon skriver handlar om sonen, hon vill inte att han ska bli lämnad ensam.
Jag kan inte hjälpa det, men när jag skrev det sista fick jag tårar i ögonen. Om det här är mitt barn, kan jag verkligen lämna mitt barn ensam på denna jorden? Han är ju mitt kött och blod, han är bärare av mina gener, han liknar mig.
