I fyrverkeriernas tid
lördag, november 15, 2003
När vi gick genom den stora trapphallen påminde Mena mig om att jag tidigare hade frågat henne om hon varit på Nationalmuseet. Det var första gången vi började pratade som två människor och inte som herre och domestik.
Konsten här var givetvis annorlunda mot den hon sett i Paris. Nationalmuseet kan ju inte jämföras med Louvren och det fanns några svenskar hon inte hade sett tidigare. Jag visade henne Zorn. Hon sa att hans teknik var fantastisk. Jag visade henne också hans avsaknad av djup, den där zornska tomheten.
Konstens essens är ju att säga något om verkligheten med hjälp av en illusion. Eller när det gäller skrivna texter att formulera sanningar genom att ljuga.
Vi satt en god stund vid Rembrandts ’Batavernas trohetsed’. 
Jag berättade att jag hört att den norske konstnären Odd Nerdrum brukade sitta där och beundra Rembrandt vid de tillfällen han kom till Stockholm. Hon visste naturligtvis inte vem Odd Nerdrum var. 
Konsten här var givetvis annorlunda mot den hon sett i Paris. Nationalmuseet kan ju inte jämföras med Louvren och det fanns några svenskar hon inte hade sett tidigare. Jag visade henne Zorn. Hon sa att hans teknik var fantastisk. Jag visade henne också hans avsaknad av djup, den där zornska tomheten.
Konstens essens är ju att säga något om verkligheten med hjälp av en illusion. Eller när det gäller skrivna texter att formulera sanningar genom att ljuga.
Vi satt en god stund vid Rembrandts ’Batavernas trohetsed’.
Jag berättade att jag hört att den norske konstnären Odd Nerdrum brukade sitta där och beundra Rembrandt vid de tillfällen han kom till Stockholm. Hon visste naturligtvis inte vem Odd Nerdrum var.
Jag sa att Edvard Munch var en av de stora konstnärerna. Honom hade hon aldrig hört talas om. När hon kommer för att städa på onsdag så ligger min stora Munch-bok framme på köksbordet. Om hon vill ta med den hem så kunde hon göra det, om hon tyckte att den var för tung så kunde jag ta med den nästa gång jag besöker henne.
