När jag gick ut nu på morgonen såg jag fotspår på gräsmattan. Någon har gått trädgården i natt. Jag skyndade mig att dölja spåren så att Mena inte skulle se dem. Det kan ha vart helt oskyldigt, någon som kommit vilse och skulle fråga om vägen men ändrade sig. Eller någon som tänkte göra inbrott men hejdade sig då han såg bilen. Eller någon som smög fram till fönstret för att titta på oss, kanske hörde han våra kärleksljud och tog med sig upphetsningen till en autoerotisk seans med sin toalettpappersälskarinna.
Fan också, det kan ha varit en dåre och inatt och flera dar framöver sover Mena ensam.
