.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
lördag, november 01, 2003
 
Mor är snart nittio och bedövande vital. Hon sköter huset själv, det vill säga hon ringer till den man som folk i området alltid anlitar. Hon har också en dam som sköter hushållsarbetet, det har hon alltid haft. Hon prenumererar fortfarande på en samling specialtidskrifter och håller sig väl underrättad om vad som sker i det vetenskapliga samhället, men breven från forskarkollegor har slutat komma. Folk ringer sällan för att höra hennes åsikt. Jag vet att det gör henne ont.
Idag bjöds jag på kassler med potatismos och brunsås. Maten var så smaklös att det var svårt att veta om jag tuggade eller andades. Till efterrätt hade vi persikohalvor med vispgrädde och sen svart kaffe.
Hon blev trött efter maten så jag skriver det här på hennes dator medan hon sover. Alldeles nyss insåg jag att de böcker hon skrivit ologiskt nog står mitt i en bokhylla som annars är sorterad efter den systematik man finner på allmänna bibliotek. Jag antar att böckerna placerats medvetet för att man inte ska undgå att se dem om man sitter i soffan.
Mor läser mycket och lyssnar på radio. Det är nog av henne jag fått min låga konsumtion av Tv. Nyheterna och debattprogrammen i radio missar hon sällan. Därför överöste hon mig med sitt våldsamma förakt för ’norrlänningarna’ som röstade nej till EMU.
’Kära mor,’ sa jag, ’det var i absoluta tal lika många som röstade nej till EMU i Stockholm som det var i Norrland.’
’Jaså! Och så gafflar de där skogsmullarna om att de ska ha kompensation för att de blivit koloniserade. Sen när fick de äganderätt till norra Sverige. De är lata, dumma och giriga precis som de där beduinhövdingarna med sina oljekällor.’
Jag besöker henne en gång i veckan utom vid de tillfällen då hon uttryckligen säger att hon inte vill ha besök. Då säger hon att hon är för gammal för att möta världen och bara vill umgås med Osiris. Osiris är hennes hund, den har namngetts efter dödsrikets gud i det forntida Egypten.
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger