.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
torsdag, november 06, 2003
 
Mena provade cykeln ett par gånger, jag justerade höjden på sadeln. Hon log med hela ansiktet och sa att jag mycket vänlig.
Sen bjöd hon på kaffe och bröd som hon bakat på förmiddagen. Det var en söt kaka med kokos och överströdd av pudersocker. Hon sa att det var hennes mormor som hade lärt henne att göra den.
Mena hade gjort eld i öppna spisen för att få upp värmen i huset. Sprakandet från en eld sprider en märklig känsla av lugn och frid.
’Varför frågar du inte varifrån jag kommer? Det gör alla svenskar jag mött.’
’Det har jag inte tänkt på. Varifrån kommer du?’
’Argentina.’
’Vad jobbade du med i Argentina?’
’Jag var lärare på en privat konstskola, men den finns inte längre. Det är en sån kris att allting bara försvinner. Våra besparingar försvann över en natt för alla ville bara ha betalt i dollar. Jag var tvungen att åka från Argentina för att skaffa arbete. Först Spanien, sen Frankrike och nu Sverige.’
’Hur fick du tag på städjobbet?’
’Vi som lever som jag har landsmän överallt. Första tiden bodde jag hos en kvinna jag träffat i Paris. I Skärholmen var vi fem stycken i en tvåa. Damen som hade lägenheten spelade hela tiden argentinsk tango med Carlos Gardel och Astor Piazolla. Varje gång hon drack vin höjde hon volymen och började gråta. Hon drack vin ganska ofta. Känner du till argentinsk tango?’
’Gardel känner jag till. Saknar du ingenting här ute?’
’En Tv. Jag är bild-människa.’
’Varför sa du inte det tidigare? Jag har en gammal Tv du kan få.’
Hon såg på mig, snett nedifrån med ansiktet sänkt, log och sa:
’Vill du ligga med mig?’
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger