.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
söndag, november 16, 2003
 
Mena berättade om sina vänner i Paris och att hon längtade efter att träffa dem. Just den här helgen skulle två av hennes vänner gifta sig, hon hade fått en inbjudan till bröllopet men kunde inte komma för hon hade inte råd till biljetten
Då sa jag att jag lovat dottern att besöka henne i Paris. Kanske jag kunde köpa en week-end resa till nästa helg. Jag kunde till och med boka en resa för två och bjuda henne. Week-end resor är ju inte speciellt dyra.
Till min förvåning exploderade hon:
’Tror du att jag är din betalda älskarinna?’
Hennes ögon var sotsvarta av ilska.
’Jag säger bara att om du vill åka till Paris för att träffa dina vänner så kan jag bjuda på resa och hotellrum. Jag ska ju ändå åka dit. Jag tjänar lite bättre än du, det är hela skälet.’
’Jag är inte en älskarinna du betalar,’ fräste hon igen.
’Jag vet,’ sa jag. ’Jag tycker bara om att vakna med dig i sängen.
’Vad kommer din fru att säga?’
’Hon finns inte i Paris, det är dottern jag ska träffa. Min fru jobbar i Bruxelles, hon är sällan hemma.’
’Varför det?’
’Hon har mycket att göra.’
’Har hon en älskare?’
’Jag har inte kontrollerat .’
’Bryr du dig inte?’
’Det var länge sen vårt samliv upphörde.’
’Ska ni skiljas?’
’Det har vi aldrig pratat om.’
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger