Kursgården ligger på en höjd, på andra sidan stupar klippan rakt ned i havet. Det finns två promenadvägar ned till stranden, på vissa ställen är det så brant att det finns en ledstång att hålla sig i. Jag tror att jag är den ende i gruppen som tittat på omgivningen.
Det är kallt här ute, kallare än inne i staden. Egentligen är luften så där kall och krispig som den ska vara på höstarna.
Just nu skulle jag hellre vilja vara i Menas stuga och frysa när jag ska gå på toaletten än här ute. Det känns så meningslöst.
Jag har lyssnat på BBC om attentatet i Saudi-Arabien, om de fortsatta attentaten mot ockupationsstyrkorna i Irak och om hur prinsen av Wales tricksar och trasslar in sig i en sliskig härva av beskyllningar och motbeskyllningar.
Igår lärde jag mig att det svenska försvaret har en av de största och snabbaste datorerna i välden till sitt förfogande. Det lärde vi oss genom att läsa en artikel ur ett gammalt nummer av Computer Sweden som avslöjade den offentliga hemligheten.
De som försett oss med den tekniken är våra vänner på andra sidan Atlanten. De vill givetvis också ha något i utbyte för sin vänlighet.
Jag undrar jag vad som händer när de där självmordsbombarna får klart för sig att Sverige agerar aktiv hjälpreda åt våra vänner som ockuperat Irak.
16:30
Idag är det praktiska övningar. Utredningsgruppen har delats upp i mindre grupper om tre personer i varje. Varje mindre grupp tilldelas en expert som ber oss att klara av några övningar. Sen får vi sitta vid datorerna och jobba själva med de register vi får tillgång till.
Först tänkte jag göra en slagning, som det heter, på Filomena Fernandez, men det gav ingenting. Alltså den första lärdomen: personer som flyttar runt i Europa på jakt efter arbete registreras givetvis inte i de svenska registren på samma sätt som svenska medborgare.
Då försökte jag komma åt hennes namn och födelsedata via spanska register. Det visade sig då finnas 12 848 Filomena Fernandez plus ett oändligt antal andra Fernandez som kunde vara tänkbara. När jag skar ned träffarna till alla filomenor med efternamnet Fernandez och födda 1968 kom jag fram till 142 stycken, samtliga födda i Spanien. Jag frågade då handledaren hur jag skulle göra, men han skakade på huvudet och sa att han bara var bra på svenska register.
Då sökte jag efter uppgifter på mig själv. Det lindrigaste jag kan säga är att administratörerna i detta land är flitiga i att föra register. Här kunde jag se mitt liv passera i revy från födelsen och fram till dags dato. Skrämmande? Tja, ur en mening är det skrämmande att staten vet så mycket om en medborgare och att den kunskapen skulle kunna användas i repressivt syfte. Men å andra sidan har jag inget att dölja. Utom det här som jag skriver och lägger ut på nätet. Fast ingen kommer att upptäcka det, mina generationskamrater har aldrig tagit klivet ut i cybervärlden.