Köpte nu på morgonen mitt frukostbröd i bageriet på Renstiernas gata. Bagaren har varit igång sen fyratiden gissar jag. Det luktar nybakat bröd i den välstädade affären. Ett arbetsgäng sitter som vanligt vid borden och vräker i sig ostmackor. De är hissreparatörer. Deras arbetsbilar med företagets logga står parkerade på gatan.
De flesta affärer har ännu inte öppnat. Seven-Eleven öppnar efter bagaren. Sen kommer Konsum, ICA och Cajsa Warg vid åtta.
Jag går hem, kaffet är färdigt, och sätter mig i arbetsrummet. Där äter jag det färska brödet, läser tidningen och lyssnar på morgonekot. BBC:s morgonnyheter har jag redan hört. Där handlade den stora nyheten om våra vänners ankomst till London. Den icke-valde presidenten anländer med fru och är omgiven av sjuhundra civilklädda soldater ungefär på samma sätt som ockupationssoldaterna rör sig på gatorna i Bagdad eller Kabul.
The Guardian har frågat mannen på den arabiska gatan om han hatar våra vänner. Nej, det gör han inte. Han gillar filmerna, musiken, maten, kläderna och kulturen i allmänhet. Men han gillar inte att våra vänner för krig och att de ockuperar Palestina.
Jag minns att ett opinionsinstitut för något år sen ställde samma fråga i några arabiska huvudstäder och svaret blev det samma. Nej, vi hatar inte.
