Just nu träffar hustrun väninnan Gudrun och en samling andra damer som med en poetisk skribent vid tangentbordet skulle kunna beskrivas som en flock harpyor i skor med mässingsspännen och skotskrutiga kjolar. Jag innehar ju inte denna poetiska uttrycksarsenal utan nöjer mig med att skriva att de äter lunch på stan och utbyter arbetsrelaterad information.
Jag har ringt Mena men hennes mobil var avstängd och jag talade in ett meddelande.
Jag har också varit på gymmet. Där såg jag den vackra gymänkan igen.
Gymänkan är en rar art. Beteende karaktäriseras av hon åtföljer den välpumpade hanen till gymmet. Väl på plats strövar hon omkring i lokalen för att efter en stund slå sig ned i någon maskin där hon förstrött utför några rörelser medan hon sneglar bort mot hanen vars biceps vanligtvis sprattlar under huden.
Därefter lämnar hon maskinerna, stretchar minst en halvtimme i underbart graciösa rörelser och skrider så bort till omklädningsrummet. Där duschar hon och underhåller sin kropp i en timme för att slå sig ned i cafeterian och vänta på hanen som ännu inte fullbordat alla sina set.
