Jag vaknade i sängen som en Schlappschwantz.
Livet har börjat gå på sparlåga. Stycke för stycke utför naturen en långsam ablatio testis på min kropp. Omärkligt varje dag faller löv från trädet.
Idag kommer ett blad att falla som det föll ett igår.
Imorgon faller ett till.
Omärkligt, tyst, det märks knappast.
För mig stundar hösten.
Liemannen väntar i kulisserna och när han kommer för att ta mig så ska jag säga:
’Vänta ett ögonblick.’
Döden: ’Så säger ni alla, men jag lämnar inga uppskov.’
Jag: ’Du spelar ju schack inte sant?’
Döden: ’Hur vet du det?’
Jag: ’Jag har sett det på målningar och hört det i visorna och sett det på film.’
Döden: ’Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.’