Jag tog det lugnt på gymmet, körde ett mellanprogram för att inte stressa kroppen. Sänkte vikterna i alla maskiner utom Abdominal som stärker bukmuskulaturen. Jag vill ju inte få en kagge som hänger över byxlinningen.
Ute bland maskinerna noterade jag också en av de bekanta obekanta. Låt oss kalla honom för Torson eftersom han rör sig med en plastik hämtad från rörelsemönstret hos en staty.
Torson har lång kropp och en så kort nacke att kraniet förefaller vila direkt på axlarna. Håret har med åren grånat, skallformen är rundkullig som hos en polack.
Jag känner igen Torson från studieåren då också han satt och läste på Humanistiska Biblioteket vid Odenplan. Biblioteket är numera ombyggt och påminner inte alls om de tider då den akademiska vänstern fylkades i HumB:s rökrum för att sen avsluta kvällen på Norrås.
Torson fanns också med. Han tassade alltid i periferin som en av de där manipulatörerna vilka använder skepticism och detaljkritik för att slippa ta ställning men ändå vill vara med där det händer saker.
Hans mål har alltid varit att betäcka damer. På grund av detta kan man hos Torson iaktta hur han genom åren förverkligat sina strategier för att göra sig attraktiv i den avsedda målgruppen.
Torson bär en akademisk titel och är inläst på franska proletärförfattare. För sina forskningar fick han för några år sen ett fint pris namngivet efter en svensk författare som föraktade de struntförnäma.
Torsons studiebakgrund och specialintresse har sålunda kvalificerat honom för att arbeta som dramaturg på en teaterskola. Där finns många förhoppningsfulla små damer. Det syntes att han denna fredagskväll skulle dra fördel av sin tjänsteställning. Han drog snabbt genom maskinerna med speciell koncentration på överarmar och buk. De klassiska attributen för en man att väcka honans intresse. Han smorde in sig väl, kontrollerade vikten och pudrade den lem som styr hans liv. Denna helg skulle en vän och finlemmad teaterstuderande flicka från medelklassen få njuta hans fysiska företräden.
Torson har en välbyggd överkropp. Glasögonen är skalmlösa och runda som minne från sextiotalet. Håret extremt kortklippt. På högra axeln har han låtit tatuera ett rovdjur som för att antyda sin ungdom och sin uppfattning om att han fortfarande kan utföra de precoitala piruetterna.
Jag vet att han lever det liv jag skisserar. Jag har mött några av hans avlagda kvinnor. Det har varit konst- och litteraturintresserade damer som sannolikt läste morgontidningarnas kultursidor högt för sina ättelägg medan de ännu däggade vid bröstet.
Jag minns speciellt en kvinna jag talade med under en veckolång chefskurs på Karlberg. Vi bodde över i kadetternas rum och drack kaffe på kvällarna. Hon anförtrodde mig att hon hade ett foto av Aksel Sandemose i vardagsrummet och barn med Torson. Hon namngav ordentligt alla de andra damerna i vilka Torson har sått sin säd. Hans genetiska inflytande förgrenar sig över kultursidor, bokförlag, teaterscener, Dramatiska Institutet, Lärarhögskolan och Svenska Akademin.
Den kvinnan jag mötte var arrogant och utbildningshögfärdig vilket retade upp de andra cheferna som hade teknisk bakgrund. Under kursens sista dag grinade hon när de andra skrev på gula post-it-lappar att de tyckte illa om henne.
’Vi talar så olika språk,’ snyftade hon som en sista förolämpning.
Jag minns att hon någon gång under kursens förlopp vädjade till mig för jag var en som var som hon.
Aldrig i livet jag är som du, tänkte jag och gick på kvällen ut med de tekniska cheferna och drack öl på ett stökigt vattenhål på Rörstrandsgatan.