Jag är fortfarande häpen och kränkt av hennes fråga. Just det, jag är kränkt och sårad. Jag reste mig inte i vredesmod, även om det kändes som så. Jag lyckades nog att dölja det. Inom mig exploderade en vulkan och släppte ut en obehaglig magma av smuts och snusk. Någonstans visste jag att jag klivit över den gräns där uppriktiga och seriösa handlingar förvandlas till sin motsats genom den sociala situationens strupgrepp.
Jag borde ha insett det, men den attraktion hon utövade på mig hade givetvis gjort mig oförsiktig.
Jag förbannade mig själv, jag svor, jag skrek okvädingsord åt mig själv när jag körde på motorvägen. Trodde hon att jag var ett sånt äckel att jag köpte kärlek?
Direkt när jag kom hem slängde jag av mig kläderna, slet fram skivstången och arbetade naken framför spegeln tills jag flämtade och glänste av svett. Hela tiden hörde jag Glotténs hund yla, den ylar ibland när Glottén borta. Han har sagt åt mig att om jag störs så ska jag ska tala till hunden genom brevlådan och rapportera till honom när han kommer hem. Varför ska jag rapportera hundens klagande? Tänker han slå det stackars djuret som för övrigt lystrar till namnet Flossie.
När jag var utmattad duschade jag och malde kaffebönor till kaffe. Sen tog jag kaffe och cognac medan jag lyssnade på musik. Jag har lärt mig hur man i MediaPlayer mixar musik till en spellista som kan gå i evighet. Jag satte ihop John Lee Hookers I'm mad, I’m bad like Jesse James, Robert Johnsons Crossroad Blues, Appasionatan med Glenn Gould, några låtar av Mink De Ville, Vivaldis Årstider, Miles Davis och tio slumpvisa Rolling Stones.
Just nu önskar jag att Julietta ska ringa eller komma över. Då ska jag ligga med henne, nej, jag ska betäcka henne som en hungrig hanne som daskar sin hona med den styva lemmen.