’Jag har ett förslag,' sa jag till Mena. ’Vi har en gammal cykel som vi aldrig använder. Jag tänkte du kanske behövde den.’
Hon tittade på mig och log.
’Jag kan köra ut den till dig.’
’Du är mycket vänlig.’
’Har du sett mina Erland Cullberg? Den stora som hänger i mitt arbetsrum.’
’Det finns mycket känsla i dem, men jag tycker han verkar lite okoncentrerad. Är han narkoman?’
’Mentalsjuk i perioder. Vad tycker du om Jan Håfström. Han är faktiskt född i Vallentuna.’
’Intressant,’ sa hon och tittade på tavlan. ’Jag är inte så bra på svensk konst, jag vet faktiskt ingenting. Jo, Bengt Lindström.’
’Han bor i Paris.’
’Vem är det där?’ Hon tittade på en tavla som föreställde en brungrå hyreshuslänga på natten, några fönster är upplysta.
’Agneta Öhman, hon är inte så känd. Jag köpte den bara för att jag tyckte om den. Har du varit på Nationalmuseet?’
’Var ligger det?’
’Det är inte långt härifrån. Vet du av att när min frus far satt i Moderna Museets styrelse träffade han en ung amerikansk konstnär som inte hade pengar till hemresan. Han erbjöd sig att måla ett porträtt av honom, men han sa nej. Konstnären hette Andy Warhol.’
’Mon Dieu!’