Jag har bestämt mig. Vi har en gammal cykel i källaren. Det är hustruns gamla cykel som vi en gång bestämde att jag skulle sälja. Jag glömde bort saken och hustrun tror säkert att den såldes för åratal sen, hon kommer inte att sakna den.
Cykeln står nu här i arbetsrummet. Det är en grön cykel av märket Crescent. Jag har vänt den upp och ned, lagt kedjan i ett bad för att rensa och dragit åt ett antal skruvar. Båda slangarna hade punktering, det har jag undersökt genom att pumpa upp dem och sänka ned dem i vatten.
Nu ska jag ge mig av till Wirströms vid Folkungagatan, de har söndagsöppet, och köpa de nödvändiga reservdelarna. Det behövs dessutom en ny sadel, nya handtag på styret och lampor både bak och fram. Jag vet inte om Wirströms har alla detaljerna, sadel har de givetvis inte, det är specialsaker och får vänta tills imorgon. Då går jag till cykelaffären på Åsögatan, den som ligger i källaren bredvid City Mails kontor.
En gång när jag var där för att köpa någonting hörde jag ett brakande uppe vid ingångsdörren.
’Jag är här nere,’ ropade expediten och gav mig en underlig blick. ’Det är en gammal man som är blind. Han brukar komma hit och prata ibland. Han bor här i kvarteret.’
Den gamle mannen tog sig nedför betongrampen. Han var mycket riktigt blind.
’Hej alla,’ sa den blinde.
’Kom in. Vi har kaffe färdigt,’ sa expediten.