Idag är det praktiska övningar. Utredningsgruppen har delats upp i mindre grupper om tre personer i varje. Varje mindre grupp tilldelas en expert som ber oss att klara av några övningar. Sen får vi sitta vid datorerna och jobba själva med de register vi får tillgång till.
Först tänkte jag göra en slagning, som det heter, på Filomena Fernandez, men det gav ingenting. Alltså den första lärdomen: personer som flyttar runt i The Eurostate på jakt efter arbete registreras inte i de svenska registren på samma sätt som svenska medborgare.
Då försökte jag komma åt hennes namn och födelsedata via spanska register. Det visade sig då finnas 12 848 Filomena Fernandez plus ett oändligt antal andra Fernandez som kunde vara tänkbara. När jag skar ned träffarna till alla filomenor med efternamnet Fernandez och födda 1968 kom jag fram till 142 stycken, samtliga födda i Spanien. Jag frågade då handledaren hur jag skulle göra, då skakade han på huvudet och sa att han bara var bra på svenska register.
Då sökte jag efter uppgifter på mig själv. Det lindrigaste jag kan säga är att administratörerna i detta land är flitiga i att föra register. Här kunde jag se mitt liv passera i revy från födelsen och fram till dags dato. Skrämmande? Tja, ur en mening är det skrämmande att staten vet så mycket om en medborgare och att den kunskapen skulle kunna användas i repressivt syfte. Men å andra sidan har jag inget att dölja. Utom det här som jag skriver och lägger ut på nätet. Fast ingen kommer att upptäcka det, mina generationskamrater har aldrig tagit klivet ut i cybervärlden.
