Hämtade hustrun från Arlanda. Inför högtider är det ett faktum kvinnorna ska ha full kontroll över logistiken. På grund av detta blev jag grundligt utfrågad om vad jag och Marianne planerat. Redan i bilen ringde hon min syster Marianne för att fråga om någonting jag inte nöjaktigt kunde förklara.
När vi kom hem packade hon upp och visade mig dels den holländska edamerosten vi ska ha på julafton, dels ett par goda franska viner hon köpt i en vinbutik i Bryssel. Därefter tog vi bilen till en köplada utanför stan för att sen köra in till Östermalm där jag fick snurra runt en stund innan jag hittade en parkeringsplats och kunde förena mig med hustrun inne på hallen där hon handlade läckerheter och pratade med folk hon kände.
På kvällen lagade hon en utsökt middag medan hon gick omkring i jeans och t-shirt. Jag satte på Creedence Clearwater Revival som hon gillar, ja, vi till och med prövade ett par buggsvängar i vardagsrummet. Jag drack whisky sittande på en stol i köket medan hon snurrade runt bland kastrullerna och kvittrade att det var underbart att vara hemma i sitt eget kök och laga mat. Hon är i sanning en makalös kvinna.
Efter middagen gjorde jag upp eld i spisen. Vi satte oss i fåtöljerna med kaffe och konjak. Hon berättade att nu i Neapel är det stora slagsmålet igång om makten över The Eurostate och dess armé, ingen vet hur det slutar annat än att det är de stora länderna som tar hem potten.
’Det finns en bestämmelse om att rösträtten som ska stå i proportion till folkmängden. Problemet är bara då att Polen hamnar i samma klubb som Spanien. Det gillar inte de stora utan försöker hitta på olika regler som petar bort Polen. Då påpekade polackerna och några av de mindre folkrika länderna att då skulle inte heller Spanien få tillhöra den stora klubben. När man sa det då fick den kvinnliga spanska utrikesministern ett sånt där sydeuropeiskt utbrott man brukar se i komiska filmer, hon viftade och skrek och grimascherade. Hon såg ut som en schimpans sa en belgare.’
’Och så vill de ha in vidskeplighet i konstitutionen,’ sa jag.
’Vidskeplighet?’ undrade hustrun förvånat.
’Ja, du vet, talibanerna vill ha in en skrivning om kristna värderingar.’
’Var inte så sarkastiskt. Det är en oerhört spännande utveckling vi är med om och den kommer att få återverkningar i hundratals år. En av mina kolleger säger att ibland känner han sig som en nybyggare placerad i ett terra ingognita där han har fått i uppdrag att lägga grunden för ett nytt samhälle.’
’Om man är lojal.’
’Varför säger du så?’
’Vi talade om mannen som begick självmord förra gången vi träffades.’
Hustrun stirrade in i elden. Hon tog konjakskupan från bordet, snurrade den några varv i handen innan hon sa:
’Jag var med och hittade honom. Jag bodde på samma våning och gick förbi precis när de skulle öppna dörren. Jag sa att jag kände honom som bodde där och undrade om det hänt någonting, då sa en idiot att jag kunde knacka på och ropa hans namn. Jag gjorde det och när de öppnat dörren, ja, då tittade jag också in. Det var förfärligt.’
Hon drack ur sitt glas, jag fyllde på nytt och hustrun fortsatte:
’Vet du att han drack nästan aldrig. Jag frågade honom en gång, det var på ett party, han sa nej när jag kom med ett glas vin till honom. Han sa att hans varit alkoholist och därför gillade han inte sprit.’
’Har du informerat polisen om det?’
’Jag vill inte ha något med det där att göra,’ sa hustrun.
