Det ringde på min dörr, jag öppnade först när jag hörde att den som ringde också bultade på dörren. Det var min granne Glottén. Han slet tag i mig och drog in mig i sin lägenhet ända in i köket. Där låg hunden under köksbordet. Den var stendöd.
’Är den död?’ sa Glottén.
’Så död som någonsin något levande kan bli,’ sa jag.
Då började Glottén att gråta medan han sa:
’Ursäkta mig, ursäkta mig för fan, ursäkta mig.’
Jag gick in till mig och hämtade en rejäl dos konjak. Han drack ur den i ett svep, snöt sig och sa:
’Min fru dog för sex år sen och nu har hunden vi köpte dött. Jag brukar tänka på henne när jag går ut med Flossie. Vad gör man med en död hund?
’Det finns en hundkyrkogård ute på Ladugårdslandet. Den ligger bakom Handelsflottans friluftsgård, där kan man begrava sina husdjur mot en avgift.’
’Nu blir jag ensam,’ sa Glottén och bjöd på en whisky så stor att den skulle kunna göra en elefanthanne fumlig med snabeln..
