Vid Katarina Bangatas början, mittemot det gamla Skattehuset på Götgatan, är det marknad på lördagarna under augusti till oktober. Marknaden är för de resursstarka, de som nu är i majoritet här i kvarteren på östra Södermalm. De handlar morötter med jord på, majskolvar som sägs vara odlade i trakten, hemslungad honung, vedugnsbakat bröd och rökt kött. Allt är givetvis mycket dyrare än i affärerna.
I folkvimlet kunde jag inte låta bli att associera till Maslows behovstrappa.
Mat är det grundläggande fysiska behovet, enligt Maslows funderingar. När det är uppfyllt kommer konsumtion för att tillfredsställa behovet av trygghet, sen kommer behovet av samhörighet och därefter behovet av uppskattning. Sist självförverkligandet.
För konsumenterna på Bondens marknad har de fysiska behoven redan tillfredställts. De köper jordiga grönsaker för att manifestera sin dröm om ett oskuldsfullt lantliv. Ungefär som när folk köper gymnastikskor ihopklistrade av tuberkulösa barn i Asien för tusen kronor paret.
På marknaden träffade jag Julietta, Leos fru. Hon hade handlat sallad.
’Leo och jag ska skiljas,’ sa hon och log. ’Jag stod inte ut. Jag höll på att kvävas.’
’Var är han nu?’
'I Frankrike. Det är en reklamfilm. Nästa vecka flyttar jag till en lägenhet på Östgötagatan.’
’Hur mår Leo?’
’Det bryr jag mig inte om. Jag har mitt liv nu.’
