Varm morgon. Termometern utanför badrumsfönstret visar nio grader, fast man måste nog dra ifrån minst en grad på grund av värmen från huset.
Jag vankar omkring i våningen med en kopp kaffe. På fötterna har jag ett par nyinköpta skor. Jag måste gå in dem, säger jag till mig själv. Det är bruna mockaskor av kängmodell med kraftig sula. Jag köpte dem igår i affären Mixage på Hornsgatan.
Jag är nöjd med mina nya skor. De får mig att uppleva en känsla av lätthet och välbefinnande. Det närmaste jag kan associera till är när jag fick mitt första jobb och började få en så ordentlig lön att jag kunde köpa en stereoanläggning. En skivspelare av märket Dual och en Marantz-förstärkare.
Det var dyra saker, men de håller fortfarande. Jag har kopplat datorns hårddisk till förstärkaren så att jag lyssnar på musik och radio via hårddisken numera. Jag ska också köpa en speciell extrautrustning och spela in vinylskivorna så att jag kan ha allting i min bärbara.
När jag köpte stereoanläggningen för trettio år sen minns jag att jag brukade lukta på den. Det var en speciell doft som jag ännu kan plocka fram ur doftminnet fast det var så länge sen.
I det intellektuella samtalet finns ett markant förakt för saker, i filosofin och givetvis i filosofins slasktratt religionen. Att avstå från eller att nedvärdera materiella ting är fint. Det vittnar om att man vill tillhöra dem som känner spelets regler. Varufetischismen sägs vara ett av vår kulturs värsta onda. Förtingligandet av mänskliga känslor, den samhälleliga reifikationen för att ta en annan term.
När jag nu sitter här i mina nya skor har jag svårt att ta ett sånt resonemang på allvar. Platon hade visserligen intressanta teorier, men upplevelsen av mina nya skor tycker jag i sann aristotelisk anda bevisar motsatsen. Det är ju drömmar man köper som konsument.
Nu ska jag inte skämta med alltför stort allvar, även jag känner till uppdelning mellan den fysiska världen och den icke-fysiska, mellan kropp och själ, uppdelningen mellan de två världarna som strömmat genom mänsklighetens tänkande i årtusenden. Vad jag menar är att den diskussionen är passé. Det finns ingen annan värld än denna värld och människan är hennes profet. Sakerna, de materiella tingen i konsumtionssamhället uttrycker drömmar på samma sätt som konstverk uttrycker drömmar eller värderingar.