Sven-Åke ringde för att låna bilen, det gjorde mig på dåligt humör. Sven-Åkes hustru heter Gudrun. Hustrun brukar träffa henne de gånger hon är hemma för att få nyheter om jobbet. Det vill säga skvaller om vilka som får vilka tjänster och hur cheferna gökar ihop sig på olika nivåer i statsapparaten. Att hustrun måste ha koll på palatsintrigerna, det fattar jag, men att det ska ske till priset av vi måste umgås med Sven-Åke och Gudrun är en pina.
Alltså stod Sven-Åke och Gudrun här i hallen och jag gav dem mina bilnycklar. De berättade glädjestrålande att nu skulle de ha semester och tjänstledighet för att resa runt i Australien för sjuttiofemtusen. Förra året var det Kina en månad. Och hur får nu Sven-Åke och Gudrun ihop till dessa exotiska resor på sina modesta löner?
När hustrun är hemma går det inte en sekund förrän Sven-Åke och Gudrun luktat sig till att vi har fest eller middag. De kommer alltid som första gäster och erbjuder sig vänligt att hjälpa till i köket. Vin dricker de ytterst måttligt, mat däremot äter paret med två skogshuggares aptit. Antagligen har de svultit sig genom veckan i väntan på gratis mat och planerar dessutom att leva på kokt vatten under de kommande dagarna.
I Sven-Åkes och Gudruns värld har Sven-Åke och Gudrun alltid rätt. Kläder hustrun eller jag köper är visserligen snygga, men det finns bättre inköp på ett annat ställe. Duken på bordet ser trevlig ut, men den är dåligt sydd. Dottern år periodvis ouppfostrad. De enda väluppfostrade barn som existerar är brorsbarnen i Svenljunga. Och systersonen, tja, systersonen är i klass med världens genier. Har någon gjort något bra så har systersonen i Svenljunga alltid gjort det bättre.
Ekonomiska som paret är så lånar de ständigt vår bil för att åka till någon köplada utanför stan. De har ju inte råd att köpa egen bil, det är nämligen så dyrt med parkeringsplats i innerstan. Jo, jo, men hosta upp sjuttiofemtusen för att åka till Tasmanien, det har de råd med.
En gång var vi på middag hos Sven-Åke och Gudrun. Barskåpet bågnade. Kylskåpet och frysen innehöll ett förråd stort nog för att försörja en forskarexpedition under ett halvårs vinteride i Antarktis. Och vilka delikatesser undfägnades vi med? Vi bjöds på fläskkorv med rotmos, hårt bröd och vatten. Det var citron i vattnet, det påpekade Sven-Åke och Gudrun två gånger.