Stötte ihop med Rickard utanför NK. Vi pratade en stund om att det var där inne på varuhuset Anna Lindh sprang för sitt liv. Det märktes att han blev sorgsen, vi gick tillsammans genom Kungsträdgården.
’Allén är borta,’ sa han förvånat. ’Hur har det gått till?’
’Träden var så gamla att grenarna började falla av. Folk kunde ha blivit skadade, det är därför de har sågat ned allén. Visste du inte om det?’
’Jag har varit borta och bara läst jobb-mail, knappt haft tid för annat. Jag har varit på Kuba.’
’Då fryser du nu?’
’Jag har varit hemma en vecka och jobbat på en rapport så jag har vant mig.’
’Hur mår Ann-Britt?’
’Hennes mamma har dött. Vi ska ha bouppteckning nästa vecka.’
’Spelade du golf på Kuba?’
’Två rundor. Det blev inte mer. Varje gång jag spelade så kom det ett gäng amerikanska diplomater. De bara knuffade iväg alla andra. Jag var på Guantánamo också,’ sa han allvarligt. ’Vidrigt. Våra vänner bryter mot varenda konvention och internationell överenskommelse som finns. De har också börjat bygga dödsceller. Jag träffade en kille från Reuters som tagit en film i hemlighet. Han hade betalt en av fångvaktarna att gå med dold kamera. Men fångvaktaren hade blivit rädd och sagt att han kunde bli avslöjad och lämnade tillbaka pengarna. Nu hade han en film han inte visste vad han skulle göra med.’
’Känner du till Arvid Fredborg?’ frågade jag.
’Skulle jag det?’
’Svenska Dagbladets korrespondent i Berlin under hitlertiden. Han var den förste som skrev om judeutrotningen.’
’Den dag när jag inte längre måste tiga för jobbets skull så kommer jag att skriva om det jag sett.’ sa Rikard. ’De är nakna, har påsar på huvudet och får inte sova.’
Sen försvann han bortåt Operan.