Skriver detta sent på eftermidagen på ett internetkafé vid Via Cavour. Strax ska jag till hotellet för att duscha och äta avskedsmiddag med hustrun. Jag ser Colosseum om jag tittar ut genom fönstret.
Imorgon är det anbefallt att mänskligheten ska fira FN-dagen. Är det kanske då vi ska fira bombningarna av den självständiga europeiska nationen Jugoslavien för ett antal år sen?
Jag började dagen med ett besök på Cimitero dei Cappuccini. Det ligger i källaren på shoppinggatan Via Veneto 27. Bräkande lyx i butikerna och så detta nekrofilernas underjordiska designtempel. Med ben och kranier, allt det som finns kvar när mjukddelarna försvunnit, har några galningar fyllt sju kryptor med groteska installationer. Här finns blommor av taggiga ryggkotor, stjärnhimlar av gulnade revben och takdekorationer av lårben grupperade längs snirklande friser av bäcken. Allt ett utslag av samma sorts känslokyla som återfinns hos alla galningar från muslimska självmordsbombare till sionistiska fanatiker.
Sen tog jag bussen till Palazzo Doria Pamhili för att titta på Velazquez´ porträtt. Porträttet hänger i ett litet avskilt rum till vänster i första galleriet. Jag var ensam ganska länge och betraktade min jämlike Giovanni Batista Pamphili som inför publiken bar artistnamnet Innocentius X.