Såg Leo på gymmet. Han körde hårt i bänkpressen. Han viftade mot mig och jag tecknade att jag hade tre set kvar. Sen skulle jag basta och duscha.
’Vi filmade på en kyrkogård utanför Paris. Tanken var att det skulle bli billigare än att göra det digitalt eller i studio. Fast det blev snudd på röda siffror för specialkameran vi hyrt var fruktansvärt dyr. Det var en sån där som går i höghastighet, sen spelar man upp filmen i normal hastighet och vattenplasket blir nästan som siden. Fick du mitt kort?’
’Hur går det med skilsmässan?’
’Åt helvete. Vet du hur det känns att bli lämnad ensam efter ett långt liv tillsammans?’

’Hur mår du?’
’Helt okey.’
Vad skulle jag säga? Skulle jag säga ’var det inte du som skulle dö av prostatacancer?’ Det kändes inte klokt att sitta naken i Forsgrenska badets bastu och fråga liksom så där i förbigående ’öh, du, var det inte du som skulle dö?’ Eller skulle jag hoppa upp och skrika ’min vän, min broder, är du inte längre på väg mot Styx för att möta Charon?’Charon?’