Om det fanns en bättre värld så skulle det vara en värld där njutningen inte hade otrevliga konsekvenser.
Tänk att kunna äta ohämmat utan att bli fet eller sjuk. Inte arbeta men ändå ha pengar. Idka älskog dygnet om och med vem som helst utan svartsjuka, äganderätt eller könssjukdomar. Ta vad som helst utan samvetsförebråelser. Kasta vad som helst utan att skita ned. Vara helvetes otrevlig utan följder. Vara vaken hur länge som helst utan att bli trött eller sova hur länge som helst utan att missa något. Läsa hur mycket som helst och lyssna till musik hur mycket som helst utan att känna att det andra livet föreföll meningslöst. Och supa hur mycket som helst utan att få baksmälla.
Just nu är jag bakfull. Sitter i sängen, kan knappt röra mig utan att det gör ont. Det är efter en natt med Herbert och David.
David är den typiske britten. Han har tweedkavaj, V-ringad lammullströja utanpå skjortan och rutig keps. Först trodde jag att han var en parodi på sig själv, men han var en kul kille som fann ett visst intresse av att undervisa mig om Europas nej till mat som är genetically modified. Leder bara till att regnskogarna huggs ned, sa han. Storbönderna i Latinamerika och Asien hugger ned regnskogen för att få mer jord där de kan odla ekologiskt för att exportera till Europa.
’Det är bara att välja,’ sa han. 'Äta naturligt och hugga ned regnskogen och eller köpa GM-mat från våra vänner på andra sidan Atlanten.'
Vi drack öl hos Herbert. Sen åkte vi på ställe och åt ännu mer mat, drack ännu mer vin och blev bladiga. Herbert och David tog mig med till ett ställe där det plötsligt satte tre små snedögda flickor vid bordet. De såg inte ut vara mer än tjugo. Herbert och David petade dem förstulet mellan benen
’Vad gör ni?’ frågade jag.
’Kollar att de inte är utklädda killar,’ sa Herbert.
’Jag går hem,’ sa jag.
’Gör det,’ sa grabbarna och drog med sig varsin flicka.

Jag tog taxi till hotellet och för att inte somna tvingades jag prata hela tiden med chauffören