När jag skulle betala för bytet till vinterdäck kostade det 300 kronor. Visserligen lämnade jag bilen strax innan jag reste till Rom och visserligen har jag fördelen att Manse i garaget på Nytorgsgatan hämtar bilen och ställer tillbaks den i garaget, men 300 kronor var förbannat hutlöst. Extra hutlöst eftersom det kostade 200 kronor förra året och ett par år innan 150 och det finns ingen inflation att tala om.
Jag tog mot bilnycklarna och vecklade sedlarna ur plånboken medan Manses lilla hund bjäbbade i korgen där den brukar ligga.
Jag trodde länge Manse var ett smeknamn tills jag fick höra att han heter Mansfield Karlsson. Jag undrar vilken filmstjärna föräldrarna i Grycksbo var så förtjusta i att de döpte grabben till Mansfield. Undrar vad han heter som andranamn. Kanske heter han Gösta eller Bertil som män i hans generation?
För några år sen talade Manse om att han tänkte sälja verkstaden. Han skulle pensionera sig. Ta motorbåten och åka vart han ville i skärgården tillsammans med hustrun och hunden. Han hade ju sina pensionsförsäkringar och sin aktieportfölj. De bästa affärer jag någonsin gjort, som han sa.
Nu är sanningen uppenbar för den som vill se. Eliten har lyckats med sitt skojeri. De babblade och babblade om frihet och individ och till slut lyckades de få småfolket att föra över pengarna till konton eliten kontrollerade. När kontona var fyllda så snodde de åt sig allt de kunde. Det var klang och jubel. Bluffen gick hem och patrasket kan nu dra vidare mot nästa skojeri. Kvar sitter Manse och hans hund i källarverkstaden på Nytorgsgatan och måste höja priset på bytet till vinterdäck så mycket att jag inte kommer tillbaka nästa år.
Det är så man skulle be om en himmelsk hämnares ljungande svärd.