När arbetsveckan var slut gick jag till gymmet vid Medborgarplatsen. Leo var inte där. Synd. Jag hade behövt prata med honom. Eller rättare sagt tror jag att han hade behövt någon att prata med.
Förra gången vi träffades sa han:
’Jag har fått cancer. Och nu ska jag hem och vi ska berätta för barnen att vi ska skiljas. Då kan jag inte på samma gång säga att jag ska dö.’
Och så gick han.
Sen köpte jag kaffebönor i Söderhallen, gick hem och gjorde en espresso och väntade på skymningen.
