Mitt liv är en katastrof.
Julietta ringde när jag hörde klockorna i Katarina kyrka ringa till högmässa. Hon behövde hjälp med att bära ned saker från vinden eftersom hon skulle flytta i veckan. Jag gick dit. Vi bar ned en byrå, det fanns stort affektionsvärde i byrån eftersom den hade tillhört hennes småländska mormor. När byrån var nedtagen frågade hon om jag var hungrig. Vi åt smörgås och drack en öl i köket. Eftermiddagen rann snabbt iväg medan vi pratade, plötsligt var det kväll och hon öppnade en flaska vin.
Efteråt när vi låg i sängen med våra svettiga kroppar hopslingrade sa hon:
’Jag har alltid velat ha dig. Nu är jag fri och kan göra vad jag vill.’
