Jag var lämnad åt mig själv igår kväll. Jag åt middag, satt på ett kafé och betraktade strömmen av människor. Hustrun sa hon skulle komma sent på grund av ett middagsmöte. Dagen efter vaknade jag ensam på hotellrummet, tittade på morgonnyheterna och beställde upp frukost på rummet.
Vi har levt ett långt liv tillsammans. Dottern är snart stor nog för att klara sig själv och magin mellan oss finns inte längre. Vår gemenskap är en arbetsgemenskap.
Skilsmässa tror jag vi aldrig kommer att diskutera. Skilsmässor är inte bra. Ett råd har jag gett dottern. Jag har sagt att om du letar efter en partner så välj i första hand en som inte kommer från en skilsmässofamilj. Barn från såna familjer upprepar sina föräldrars handlingsmönster även om de hatade det när de var mindre. Djupt inne i dem finns tanken på att man kan lösa konflikter eller hitta det nya livet genom att packa ränseln och ge sig av.

Jag tror det var en katolik som sa till mig att ett lyckligt äktenskap består av en man och två kvinnor. Den ena äter han middagen hos, den andra sover han med. Barnen blir harmoniska, släkten är nöjd och vännerna slipper bli förvirrad