Jag är hemma och väntar efter att ha kört en stund med skivstången och duschat. Jag lyssnar på radio och läser nyheterna på nätet. Tv har jag sorterat bort, Tv är förlorarnas teater.
I våningen har jag installerat ett trådlöst närverk så att jag kan sitta var som helst med datorn. Just nu sitter jag i köket. Det var lite problem i början med det här gamla patricierhuset och de tjocka väggarna som gjorde signalerna tröga, men nu är det bättre. Jag kan skriva var helst jag befinner mig i våningen: jag kan sitta i arbetsrummet, i salongen, i köket eller i sängen innan jag somnar.
Det tycks ha väckt viss bestörtning att Arnold Schwarzenegger blev vald till guvernör i Kalifornien. Naturligtvis kan man skratta åt det precis som presskommentarerna gör, men tonen i hånet har en bismak. Killen sysslar med kraftsport, alltså är han korkad. Jag har alltid gillat kraftsporter och avskytt pet-sporter som golf och tennis. Sånt är för veklingar.
Dessutom är han skådis, alltså bör han hålla sig borta från allvarligare sysslor. Det är det vanliga föraktet för konstnärer.
Att en konservativ idiot valts till en förtroendepost i Kalifornien är inte märkligare än att Carl Bildt lyftes fram av högern. Han vårdades som en späd planta och plockades fram när tiden var mogen. Som ung fick han, som det heter, subsidier av Sahlén-rederierna. Sen satte militären honom bakom ett skrivbord för att han skulle slippa krypa i leran med oss andra. Det var en fin bildningsgång för en konservativ politiker. Att han 1989, vid fyrtio års ålder, valdes in i Krigsvetenskapsakademin är en avmätt handviftning mot oss andra som låg i skogen och frös.