Idag kom städerskan. Hon som heter Mena. Jag släppte in henne och visade vad som skulle göras. Bland annat sa jag att det bara var mitt arbetsrum som användes.
Därefter gick jag ut köpte bröd och en bakelse, placerade påsen på köksbordet och förklarade att det var till henne. Hon kunde göra kaffe om hon ville och ta pålägg ur kylskåpet. Det fanns renkött och västerbottenost, båda svenska specialiteter.
Hon tackade vänligt och log.
Hon ser fortfarande ut som om hon kom från en föreläsning på universitetet. Klädd i svart tröja med svarta byxor och svarta kängor. Konstigt för en städerska att nästan se intellektuell ut. Det är någonting som inte stämmer. Hon ser mer ut som en som jag skulle kunna prata med.
Jag sa jag hade varit i Rom under veckan och att det var mycket varmare där. Jag hoppas hon förstod min rotvälska som jag försökte få att låta som spanska.
När jag kom hem hade hon ätit upp brödet och tagit av renköttet. På diskbänken låg ett visitkort jag trodde jag hade slängt bort av misstag. Antagligen hade jag tappade det någonstans i lägenheten. Och så hade hon hittat det och insett att jag är en person som behöver spara på visitkort.
Hon är inte bara snygg utan intelligent också.