I fyrverkeriernas tid
tisdag, oktober 07, 2003
Det här är närmast berusande. Jag skriver, jag lägger ut texterna på nätet och vem som helst kan läsa det jag skriver. Jag är kung i mitt eget rike.
Här är det jag bestämmer. Det är jag som avgör var territoriets gränser slutar, det är jag som bestämmer vilka vänner och vilka medborgare jag visar upp. Jag står i kulisserna och bestämmer vilka som ska ha förklädnad och mask. Jag lyfter fram vilka som ska få briljera med långa tjechov-repliker och vilka som ska få traska fram över scengolvet som konturlösa skuggor.
Jag har bestämt att jag ska skriva mitt liv som Samuel Pepys (1633-1703). Under semestern i somras låg jag på en sydfransk badstrand och läste ”The Diary of Samuel Pepys” (1660-1669). Den engelska utgåvan, givetvis, på svenska finns bara ett urval.
Här är det jag bestämmer. Det är jag som avgör var territoriets gränser slutar, det är jag som bestämmer vilka vänner och vilka medborgare jag visar upp. Jag står i kulisserna och bestämmer vilka som ska ha förklädnad och mask. Jag lyfter fram vilka som ska få briljera med långa tjechov-repliker och vilka som ska få traska fram över scengolvet som konturlösa skuggor.
Jag har bestämt att jag ska skriva mitt liv som Samuel Pepys (1633-1703). Under semestern i somras låg jag på en sydfransk badstrand och läste ”The Diary of Samuel Pepys” (1660-1669). Den engelska utgåvan, givetvis, på svenska finns bara ett urval.
När jag läste Pepys’ dagbok tänkte jag att här är en som är som jag. Han vill vara ärlig, han vill berätta om sitt liv för att kunna leva vidare. Han är en centralt placerad tjänsteman med familj, vänner, tankar och en viss kunskap om samhället. Kanske är det just därför jag nu sitter vid datorn.
Jag har ingen egentlig förklaring annat än: Varsågod, det här är jag och jag är som du fast på mitt sätt. Ta mig som jag är. Eller sluta läs.
Comments:
Skicka en kommentar
